M@|in

Det finns en pungt, som man liksom alltid kommer tillbaka till!
Som ett blåmärke, en öm pungt. Eller mer som ett skrubbsår. Det är inte bara ömt, det svider också!

Hon är bara så jävla falsk!
Man tror att hon blivit bätte, att man kan lita på henne.
Men sen händer det något, och man ser sanningen.
Hon är en jävla bitch!
Bryr hon sig om någon annan än sig själv?!
Nej, man kanske kan få det intrycket, men jag känner henne. Hon är bortskämd och falsk.
Hon tänker bara på sig själv, ingen annan.
Säger att folk inte fattar, men det är hon som inte förstår!
Det här var sista gången, aldrig mer tänker jag låta mig luras.

Det värsta är att hon vet inte ens om det...vilken jävla bitch hon är.

Läste en dikt, det var ett tag sen. Men redan då var hon den första jag tänkte på.
"Hon går omkring runt omkring. Hon irreterar mig i en oändlig cirkel.
Och jag står i mitten och hatar henne... Jag hatar henne i mitten av allt!"